Arnela, för varje steg du tar så är du ett steg närmare vm guldet
Det skrek Martin Lidberg efter mig när jag sprang inför den plågsamma backen.
Vi började först med att springa en sträcka brevid varandra, det gick bra.
Andra omgången var Martin bakom , han ville se att jag kunde hitta själv utan honom.
Hehe jag har ju lite problem med lokalsinne.
Sen kom vi fram till backen...Martin stod där med leende och sa Arnela, här har jag tränat fram många medaljer
Jag kunde se i hans ansikte att den här platsen betydde mycket för honom.
Jag stod själv och tittade neför,,,,ärligt talat -just då kände jag bara obehag hehe. Samtidigt som det spreds en varm känsla inom mig.
Sen gick vi nerförs backen , för att sen starta upp.Jäkla vad det kändes, men som jag skrev i början, jag hade Martin bakom mig som påminnde mig hela tiden varför jag plågar mig som jag gör. Bättre inspiration kan jag inte begära.
Efter några omgångar där, så avslutade vi det hela med " trä armar".
Sen var det klart, Martin skjutsade mig till Bosön för jag skulel börja jobba på cafeterinan strax efter.
Det hände en minirolig sak, bommarna stängdes så vi kom inte riktigt ut :)
Men till slut hittade vi en genväg.
Jag är superglad :)
Och det är 7 veckor kvar till VM
