arnelabudokampsport

Under hela 2008 så har jag varit fokuserad på att nå framgång och vinna guldmedaljer.

Men nu även om jag vill vinna så är inte viljan lika stor och det är nog det jag inte känner igen hos mig,

Jag försökte verkligen att tagga till mig.

Jag körde mina triggers men inte ens de lyckade väcka mig.

Jag klappade på mina ben när jag stod där på mattan men jag kände noll i kroppen.

Jag mötte den bästa Coimhe från England , sista tjejen jag ville möta.

Hon är tjejen som har tagit alla sina motståndare på submission inom en 1 minut.

Det samma gjorde hon med mig innan på två andra tävlingar :)

Jag tänkte att det här bra mentalträning , att möta henne ännu en gång och sabba hennes game.

Men det gick inte , hon tog mig på submission IGEN :(

Men jag kände att jag var starkare den här gången och det är ju nåt :)

Det känns tomt men jag var helt ok, äntligen gör jag som Martin har sagt till mig ...ställer upp på en tävling utan känslor. :)

Men det är ju mixade känslor ändå, Kan inte förklara de nu men nån gång under helgen :)

Imorgon är det med dräkt och jag hoppas jag kan vakna som en egotrippad tävlingslusten Arnela.

Jag lovar att jag kämpar med att ta fram det