arnelabudokampsport

Det händer mycket nu men jag orkar iändå inte skriva om nåt.

Im so into ADCC så det är svårt att beskriva.

Jag vaknar varje morgon och tänker på lördag.
Jag visuliserar och ser bara mattan och min motståndare.
Allt annat omkring är suddigt.
Jag ser domarens hand vinka mot mig att jag kan komma in på mattan och jag ser en del av hans röda t-shirt.
(Haha hoppas domare har nu röda t-shirts på lördag.)

MItt hjärta bultar när jag går mot min motståndare och sen kommer handskakning då släpper allt och jag totalt mosar henen hehe.
Nää, jag ser svårigheter som de utsätter mig för och hur jag lugnt och tekniskt klarar av de

Jag har pulsmätare på mig när jag visualiserar och min pulsar ökar verkligen :)

Jag tränade igår och allt kändes bra.
Kvällens träning ännu bättre, armlås efter armlås fick jag in och bäst av allt var att jag inte gav upp när jag förlorade ena submission-jag fortsatte och tog submission på andra armen.

Jag kände mig mycket bekväm , rörlig och teknisk.
Jag är sååååååååååååååååå GLAD.

När jag tänkte efter så körde vi sparring i hela två timmar, jag tog paus en rond på 5 minuter.
På slutet körde vi tre matcher på 10 minuter var, en adcc final är på 10 minuter.
Och jag kommer ju komma dit, säger Mathias -då är det lika bra att köra på.

Mathias är en av instruktörerna och klubbkamrater som jag känner extra trygghet och har förtroende för.