arnelabudokampsport

Håll i er mina damer och herrar, ännu en dröm verkar uppfyllas för mig.
Att jobba som idrottsledare/ kampsportsinstruktör utomlands, gärna i Mellanöstern är en av mina drömmar som de flesta av er vet.

Igår när jag skulle skriva ut alla visum papper kom min fd rektor till mig och berättade helt enkelt att han vill skicka mig till Irak :).
Han hade så bråttom så jag förstod inte riktigt hur Bosön är inblandad i detta men det har startats en skola i norra Irak med samma profil som Bosön.
De behöver ha en svensk idrottsledare som kan lära ut den svenska idrottsmodellen, som har goda ledaregenskaper.
Sen att jag kan en hel del om den irakiska kulturen , är ju bara bonus.

Och idag fick jag samtal från en svensk dam som håller på och styr upp det hela, hon vill att vi träffas nästa torsdag för att prata om det här.
Som ni förstår så finns det en hel frågor som jag behöver svar på.

Hur länge?
När?
Krig?

MIn spontana svar var neeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeej.
Jag har varit med om ett krig innan, jag kommer ej klara det igen.
Det tog mig 6 år för att bli frisk från förskräckliga mardrömmar och tankesätt, 17 år har gått nu sen jag lämnade kriget i Bosnien och jag är fortfarande inte helt frisk som vissa av er har kanske märkt haha :)

Alltså för mig är Irak lika med krig..
De menar på att det är jättelugnt i det området som skolan byggs.
Men kan någon lämna mig försäkran att inte kriget kommer startas där? KLart inte

Men vilken utmaning det kommer bli och det lockar mig som f3n , (ursäkta) trots rädslan för krig.

Och när ? Absolut inte innan Mundial -mundial går före allt . I år ska jag ta guld -det är bara så.

Skulle jag mot all förmodan tacka ja , så är det max två månader jag vill jobba där om det går få ihop och bara om jag kan starta efter mundial.
Jobbet på sats är också viktig och allt annat här.