arnelabudokampsport

Utan konkurrenter så blir det inga tävlingar.
Jag har innan känt värsta rädsla och avsky för mina motståndare men idag skulle jag nästan vilja säga att jag älskar de.
För de gör egentligen att man orkar hålla på och också att man blir bättre.

De finns oftast på avstånd, och oftast har man ingen kontakt med varandra förrän man står framför varandra på mattan.

Men ibland finns de i den egna klubben. Tränare måste vara så himla pedagogiska och vara neutrala.
Berömmer de ena så måste de göra också med den andra.
Ibland tycker jag att det är överdrivs när det är tjejer , det blir sånt som jag ogillar ”klapp på axeln” -duktiga tjejer . Många klubbar älskar när de får tjejer som vill kämpa och vill tävla.

Svårigheten med att ha motståndaren i klubben är att just behålla fokus på att det är ändå JAG som är bäst och som kommer vara bäst när det gäller.
Räkna inte med att instruktörer ger dig hjälpande hand eller för den delen klubbkompisar.
För fy fan om man visar öppet att man står på den enas sida.

Det finns så klart undantag.

När motståndaren kommer från en annan klubb så är det lättare för en tränare att satsa på sin elev men när det kommer från samma klubb?
Hur gör ni och hur tänker ni som är tränare?
Hur blir man bättre när man tränar med personen nästan varje dag, som kan ens game in och utan till?
Det är upp till dig själv att klura ut hur och ta ansvar för att du ska verkligen bli bäst. Det är inte snällt att be en tränare för att lösa det här problemet. För kom ihåg det är viktigt för de att de förblir neutrala.

Jag har medvetet oftat valt att sparras med en klubbkompis som också kommer vara min motståndare på EM-just på slutet av träningar när jag är som tröttast.för att lära mig att ta fram krigar Arnela.
Jag har också låtit henne sabba mitt game, allt det egentligen för att jag ska bli bättre och bäst.

Ibörjan hade jag inga problem med att passera hennes guard, men för varje gång blir det svårare och svårare. Medan hon har full fokus på det så passar jag på att utveckla en annan sida hos mig.
Allt för att jag ska bli bättre, på ett eller annat sätt.

Ibland måste man tillåta sig vara sämre och få stryk just för att bli bättre eller fortsätta bli bättre.
Det finns instruktörer som bryter mot som jag kallar själv ”neutral-lagen”. En av de har jag sett flera gånger visa min klubbkompis knep på hur hon ska sabba mitt game.
För några år skulle det här göra mig arg och ledsen, men idag känner jag lugnhet för ju mer nån annan blir bättre-så kommer jag bli ännu bättre.

Mina erfaranheter, känslor och tankar har lärt mig att egoism går före klubbandan eller rättare sagt klubbkompisandan.
Vill du bli BÄST så har du inte råd att vara den snälla och oegoistiska typen, KÖR PÅ! Visst, några på klubben kommer tycka ett och annat om dig men VILL DU BLI BÄST så måste du lära dig att inte ta in allt vad folk säger och tycker.
All mysprat och all gullighet försvinner OOOOOOh vi är från samma klubb när man väl står där på mattan.

2006 var jag på min första EM-förlorade min första match

2007, vann jag tre matcher överlägset . Matchen som ni ser här nedan var min första match ( tyvärr också den enda som filmades ) som jag vann med ca 20 pöäng mer. Till och med domaren skrattade när han gav mig päng efter pöäng.

Men trots jättebramatcher så var jag fortfarande en valp, jag hade inte det här KRIGA inställningen.
För sen mötte jag min klubbkompis ( inte samma som nu till EM) och visst var jag med på att vi skulle fightas men jag hade den inställningen hon är ju min klubbkompis.

Lite ”tihi tihi” fnittr fnittr ooooh vi är från samma klubb. Medan hon hade den sanna tävlinsgandan och bokstavligen körde över mig.
No hard feelings för jag beundrade henne för hennes starka inställning som jag inte lyckades få.

Tävling är tävling!
Sist på ADCC fick jag möte en klubbkompis som körde så som hon har aldrig kört mot mig på klubben. Hon var så hungrig på att ta mig .
Men jag var beredd på det och no hard feeling för det är just såna som hon som gör att man växer som tävlingsmänniska.
Utan sina motståndare är man ingenting.

Jag har lärt mig älska de, gör du det också.
Ta bästa från de och ge det bästa av dig till de för att du ska kunna bli bäst.

Våga vara EGOISTISK , och när det känns ensamt eller osäkert låt dina drömmar påminna ditt hjärta om hur mycket du vill bli bäst.
Och du kommer få fokus tillbaka med eller utan dina instruktörer/klubbkompisar

Ni som känner mig eller så håller på och lär känna mig genom bloggen här vet hur mycket en guldmedalj betyder för mig och hur mycket jag vill bl bäst.

Efter att ha vunnit 9 matcher därav 6 stycken överlägset med pöäng ( 15-19 pöäng mer) under 2008 så känner jag att det
är DAGS att jag återkommer till Europeans efter att ha varit borta förra året pga skadan och ta guldet.

Jag är värd det och jag är mogen för det.