Sparring-dilemmat
Jag har precis kommit hem från Huddinge där jag har instruerat 10st grabbar i bjj.
Superkul som vanligt och ett mycket härligt gäng.
I början av veckan var jag hos Perimed och de kämpar på med att brotttas. Bättre och bättre blir de för varje gång.
Maria som jag hoppades på att hon skulle börja tävla nu till helgen är någonstans i Asien och har det riktigt skönt :)
Annars är min mage nu officiellt sönderstressad.
Jag var på intervju i onsdags, arbetsgivaren hade fått över 200st ansökare på lite mer än en timme.
10 st valdes ut för intervju, och jag får svar i slutet av veckan om jag får jobbet eller inte.
Jag som desperat hoppades på ett svar direkt.
Det enda som går bra med träningen nu är styrketräning men Bjj pass...aj aj aj
Jag kände för att skippa sparringpass hela veckan men Jimmy gjorde tydligt för mig att enda gången jag får skippa sparring är när jag är ALLVARLIGT SKADAD.
Och det tycker jag med.
Man kan inte gå efter känslan hela tiden, är man frisk så är det bara kriga på.
SÅ jag har verkligen kämpat genom veckans pass.
Jag ville helt enkelt inte sparras och tyckte inte det var kul.
Vad i helsike ? Fråga inte, förstår inte vad som händer med mig.
Men idag lyckades en kille väcka tävlings-Arnela lite grann och då kände jag hur jävla skoj det var. Sen har coach Jörgen verkligen förmågan att ta fram det bästa ur mig.TACK!
Därför ska jag tävla nu till helgen på Scandinavian.
Inga tjejer i min viktklass så jag kommer köra öppna på söndag istället.
Jag trodde verkligen att fler tjej skulle komma, framför allt hoppades jag på utländska men icke.
Bara en engelsk tjej som jag har mött för läääääääänge sen på en tävling i London.
2005 var det.
Här är lite bilder från London open 2005 ( blev silver efter två vinster)
Imorgon väntar en timme sparring och jag ber om att kunna kriga hela timme genom.
Styrketräning med Jimmy står på schemat också.
PÅ kvällen blir det styrelsemöte för Bjj-förbundet...jippppiiiiiiiiii
