arnelabudokampsport

Det här ju bara för roligt…

Jag har skalat ihop så där 100 gånger innan och ingenting har hänt förutom lite yrsel i huvudet och blåmärke.

Men ikväll fick jag ordentlig sår, mitt under sparirng runda.
Det plåstrades om men när jag kom hem så var såret större så att jag kunde stoppa in ett finger under huden.

Jag tog mig till Södra sjukhus där sjuksköterskan bedömde att jag måste sys för att bara 5 minuter efter säga att det tyvärr inte går.
Jag hade fått komma in kl 4 på morgonen så de tyckte det var bäst att bara plåstra till ordentligt.
Men att jag skulle komma tillbaks imorgon igen om det inte räckte.
Hmmm

Och ingen brottning på minst 5 dagar.
Haha kul…. INTE

Men jag får ändra om mitt träningschema lite och styrketräna där jag skulle sparras helt enkelt om det verkligen visar sig att jag måste vara så försiktig.
Men jag hoppas kunna sparras på torsdag.

Men nu till nåt annat.

Igår hade jag en plågsam upplevelse på Spårvägen.
Mjölksyreträning.
En sak som är viktigt med mjölksyreträning är självdisciplin, alltså att våga ta ut sig till max.

Även om Jimmy fanns där och han skrek: ”Tråkigt på träningen men kul på tävlingen” så kunde jag hejda mig ibland för jag visste vilka övningar väntade direkt efter.

Och det är ju fel och det är inte kul att känna den besvikelsen, jag kanske vågade 2-3 gånger pressa mig till max och det känner jag genom att jag inte vet var jag befinner mig i lokalen och man tror att man kommer falla ihop när som helst .
Illamående på högsta nivå. :)

Och efter varje gång säger jag till mig själv ALDRIG mer och det menar jag verkligen men ändå faller man för det .

När jag själv kör mjölksyreträning så är det inte på samma nivå som när jag har Jimmy där.

Man måste helt enkelt ha en partner när man kör en sådan sorts träning.

Det här var en av övningar som jag hade i söndags.

Det är filmad i augusti-månad