arnelabudokampsport

Har inte skrivit på några dagar för jag har jobbat dygnet runt.
Har haft 12-timmars pass på kriminalvården och fördelen med det är att jag har 3 dagar ledigt i veckan vilket gör att jag hinner även jobba på sats.

Förra fredag fick jag för mig att jag var superwoman , hade ett först ett dags pass på sats och sen vakande nattskift på kriminalvården.
Haha det gör jag inte igen.
Men jag kommer jobba galet mycket tills augusti tills det blir lite stabilt i mitt liv.
Sen kommer det nog räcka med ett jobb.

Mellan jobben så ägnar jag mycket tid åt rehab.
Beslutet om att åka till Combat Games som är större än VM, som OS för alla idrotter som är inte med i OS-håll på att äta upp mig .
Men efter MÅNGA samtal hit och ditan, efter samråd med olika sjukgymnaster från Bosön och Sophiahemmet så tackade jag ja.

Ett test kommer göras i augusti, då kommer en läkare och en sjukgymnast bedöma stabilitet och syrkan i knäet. Säger de nej-så avbokar jag min resa.
Tills början av augusti så blir det stenhård rehab och träning för överkroppen.
Med sparring ? Finns plan för det oxå :) Kommer filma .

Kommer även ha en mentalcoach som hjälper mig att ta bort all tvivel och fokus på knäet.

Jag åker inte dit för att få erfaranhet, jag är trött på det.
Jag åker dit för att visa var jag kan gå för.
Och glädjen är enorm över att möta igen såna som Tara La Rosa , Sheila m.m

När en välkunnig sjukgymnast (för elitidrottare) säger att det kan gå så kan jag inte bara ge upp utan att ha gjort ett ordentligt försök.
Jag lägger min själ och hjärta åt at fixa detta, och så får det bli knäoperation när jag kommer hem.

Konsekvenser? Får ta det i ett annat inlägg.

Det har verkligen inte varit lätt beslut ska ni veta..men jag måste ge ett försök

Budoförbundet har ännu ett projekt som går ut på att uppmärksamma våra 22 idrotter.
Imorgon är vi ett gäng instruktörer som åker till Norrtälje Skärgård för att låta barn prova på några av våra idrotter.
Jag kommer visa upp sw/bjj. Musse Hassellvall och andra coola personer kommer ockå vara där.

http://www.budokampsport.se/nyheter/svenska-budo-kampsportsf%C3%B6rbundet-samarbetar-med-gr%C3%A4dd%C3%B6-kollo

Imorgon är det 1 år sen jag fick skriva mitt första inlägg här.
Vem trodde att en Bjj tjej skulle klara sig på en mma-site :)
Och oj oj vilken resa!!
Mer än tack till er alla bakom Fightplay för att jag fick vara med här. Tack för allt!

Till er läsare ..
En av mina favorit artister är Aaliyah som tyvärr gick borta för några år sen.
Hon hade en fin citat:  “from the bottom of my heart , to the depths of my soul  I am truly happy” och jag vill tillägga THANK YOU.
Älskar den för den kan man använda när man känner  en djup, stark , ärlig och fullkomlig känsla av tacksamhet eller/och glädje.
Det är så jag känner för er!

Jag befinner mig i Krägga Herrgård nu med Budo och Kampsportsförbundet.
Vi har haft konferans om förbundet framtid och imorgon är det styrelsemöte.
Det är underbart här, jag känner mig så hemma när jag befinner mig i sådan här miljö och med de här människor som jag beundrar.

Och nu blir det mysmiddag med de.

En intesiv men mycket intressant och härlig utbildningsvecka har jag haft på anstalten i Storboda.
Brandutbildning, säkehetsgenomgång, utbildnig sjukvård och suicidprevention. Med mera.
Imorgon är det dags för första riktiga arbetsdag, och då blir det i Täby.
Men utbildningen fortsätter en vecka till.

Av flera förklariga skäl så får jag inte prata om vad som händer bakom stängda dörrar, vissa saker får jag men för att vara på den säkra sidan att jag inte gör tjänstefel så kommer jag inte nämna jobbet igen.

Jag har gjort ett beslut angående Combat Games, men jag väntar med att berätta tills söndag för det finns en hel del saker att säga.

Och jag måste verkligen sova nu.
För imorgon ska jag först jobba några timmar på Sats Stureplan sen börjar jag på Kriminalvården 18.45-7.45 på morgonen.
Hoppas det blir lugn natt och att alla sover sött och djupt :)

Direkt från jobbet ska jag till Bålsta , checka in på hotell-sova några timmar för att sen möta Budoförbundet.
Vi har styrelsemöte och konferans om bland annat förbundets framtidsplaner.
Coolaste förbundet i stan, och kika gärna in på förbundets hemsida.
Här uppdateras det flitigt om alla våra idrotter.
www.budo.se

Jag hör av mig söndag om beslutet.

Kram på er !!!

http://sports.tom.com/combatbeijing2010/


Först tänkte jag skriva en hel del tankar, men huvudvärket ger sig inte.
Intesiv dag på jobbet och jag har tänkt oavbrutet på vilket beslut jag ska ta.

Har fått olika mail, vissa tyder på att det kan gå medans andra säger skarpt nej. En kvinna som jobbar på laserbehandlingskliniken vill sponsra mig och ge alltså gratis behandling.

Innan midnatt ska jag ge Fila svar.

Fick den här affichen idag, jag är bjuden som instruktör till  Kaisho Camp.

Hoppas att jag ser er där!!!!

Fick den underbara nyheten precis från Fila.
Är den inte sån tävling man har jobbat för i så många år , vilket erkännande och vilket ära det skulle vara att tävla på den nivå.

Så jag ber er där ute… snälla.
I augusti börjar den här tävlingen ,om jag rehabar på ordentligt och tejpar mitt knä på det perfekta sättet.

FINNS DET MÖJLIGHET ATT TÄVLA UTAN KORSBAND?????????

Jag vet, jag vet mina hjärnceller har paus just nu.

Men snälla nån som vet…nån som vet hur man kan påskynda läkningen utan operation?

Idag hade jag tyvärr inget jobb så efter Bosön åkte jag till Rållis för att träffa Patrik .

Vi träffades för första gången när han skulle göra en intervju med mig 2006 och sen dess är vi goda vänner.
Det var otrolig avslappnade med värme och att va nära vattnet.

Artikeln skrevs 2006, så det är inte riktigt en ny artikel och då handlade det dessutom om religion och politik :)
De bitarna har jag tagit bort ur artikeln
Har sagt det många gånger innan ,av flera olika anledningar så väljer jag att ha låg profil när det gäller religion och politik.

Men det kommer en vacker dag,:)

Däremot kan ni läsa lite mer personliga saker om mig , tror att det är den enda artikeln som man inte kan hitta på nätet.

OM KAMPEN OCH LIVET

Ett år förlorade hon första eller andra matchen i alla turneringarna hon ställde upp. Hon sa till sig själv att om hon skulle ge upp nu, skulle hon alltid göra det när det börjar bli jobbigt.

– Jag älskade sporten och var därför tvungen att bevisa för mig själv att jag kunde komma över det, säger hon med beslutsam blick.

Hon lärde sig att förändring tar tid och att framgång ibland kommer oväntat. Därför finns hoppet kvar även i sista sekunden.

Hon kom till Sverige när hon var tio år, hennes familj flydde från norra Bosnien när kriget kom. De hamnade på LV4, en flyktingförläggning i Malmö.

Vi bodde fyrtio personer i ett stort rum. Många var sjuka både psykiskt och fysiskt, berättar hon.

Hon slutade prata och hamnade på sjukhus där hon blev ännu sämre. Hon tror att det vände när hon bestämde sig för att upptäcka det nya landet. Till en början var det tufft när många ifrågasatte vem hon var och var hon kom ifrån, men hon känner att hon hittat en väg som fungerar.

Jag tror att det bästa tipset är att ta reda på vem du är, och framförallt vad du vill, och sen ut och lär känna andra kulturer, hon fortsätter på temat som jag hör berör henne starkt. Du kommer att bli så stark, du kommer älska dig själv om du öppnar dig. Att du inte begränsar dig.

Som jag väntat var det inte de snygga dräkterna, bältena i olika färger eller alla killar som lockade Arnela till att börja träna kampsport, vägen öppnade sig en vanlig dag i skolan.

– Alla skulle ta med sig något som betydde mycket för dem, berättar Arnela historien som om allt utspelat sig I-förrgår, en kompis hade med sig ett jiujitsubälte. Det var i början av terminen, så hon frågade oss om någon var sugen på att träna. Ja visst, sa jag. Jag tänkte det var lite coolt, det var tufft och det var Bruce Lee. Jag gick dit i träningsbyxor och T-shirt. Jag fastnade första gången.

Då var hon elva, nu tjugofyra. Hon fick år 2002 det finaste svarta bältet, från en av de största i världen inom jiujitsu. Hon fortsatte kämpa med den japanska jiujitsun ytterligare två år. Hon slutade med svartbälte och 2 dan. Då hade hon det sista året börjat träna brasiliansk jiujitsu (bjj) parallellt med den japanska. Hon valde att börja om, från att ha haft svartbälte, blev hon nybörjare. Glen Melldén som var hennes bjjtränare, på klubben Kaisho i Helsingborg, gav som en extra pappa största möjliga stöd.

– Han satsade på mig år efter år, fastän jag förlorade, sen kom belöningen, säger hon stolt. Jag hade den connection jag tycker man ska ha med en tränare och jag är glad att jag kunde prata med honom och visa min tacksamhet.

Hon bytte i år till klubben Brasa i Malmö. Stefan Seidl är Arnelas nya tränare och han lägger mycket tid på henne, vilket skyndar på hennes utveckling. På den nya klubben är det många som satsar hårt och det finns många träningspass för den som har tid.

– Killarna på klubben stödjer mig till hundra procent, säger Arnela och lägger till, jag känner mig väldigt respekterad.

Tidigare på Kaisho tränade hon inte bara, utan arbetade samtidigt som instruktör. Hon tränade barn, vuxna och tjejgrupper. Hon tycker det är super skönt att se eleverna utvecklas och se deras självförtroende växa, speciellt barnens.
Kampsport har debatterats de senaste åren, men Arnela har noga tänkt igenom vad träningen innebär.

- Kampsport ger alla fördelar, bättre kondition, smidighet, du går ner i vikt om du vill, du får styrkan alla grejer du får i andra sporter, men du får självförsvar på köpet, säger hon utan att tveka ett ögonblick och fortsätter. Det ger en annan sorts självförtroende, du blir van att ta i och det är mycket påfrestande så du vet att du klarar av en hel del.

Hon har viljan och ansvaret att lära ut så mycket som möjligt. Hennes mål är att bli känd och mycket respekterad som instruktör.

- Då blir det lättare att komma ut till folket och prata om sport, hälsa och integration, säger hon och lägger till.

År 2003 reste Arnela till Jordanien ditbjuden av en kvinna hon tidigare instruerat på Kaisho. Det var Arnelas första resa till Mellanöstern och den var inspirerande på flera sätt.
Sommaren efter åkte hon till Egypten för att plugga arabiska. Där bodde hon tillsammans med en tjej från London som också kom för att studera.
På kvällarna var de ute och minglade och Arnela berättar om hur hon älskade hur folk festade utan alkohol och det var alltid liv på gatorna långt in i natten.

Våren 2005 tränade hon och pluggade statsvetenskap i London. Samma sommar fortsatte hennes resa till Rio de Janeiro, hon kom dit för att träna och tävla i VM.
Hon bodde nära stranden och klubben Gracie Barra där hon tränade. På klubben slet hon sex timmar varje dag, uppdelat på två pass. Resten av dagen kunde hon vara på stranden, när inte en av hennes kompisar guidade henne runt i Rio. Hon berättar att det var en sommar med allt hon kunde önska sig.

Arnela förlorar ingen tid. Samtidigt som hon upptäcker världen är resorna steg på vägen mot hennes mål. Hon vill bli välutbildad inom religion, statsvetenskap och i språken portugisiska, spanska och arabiska. Hon vill jobba med tjejer och lära dem varför det är viktigt att sporta.
Inom sporten har hon målet att bli världsmästarinna. Roger Gracie, som själv är flerfaldig världsmästare, gav Arnela hennes första bjjbälte och har sagt att hon har chans att ta VM-guldet. Förra året deltog hon i VM, men förlorade i första matchen med en poäng. Efteråt tittade hon tillsammans med sin tränare på matchen och såg att domaren missat att ge henne poäng som vänt förlusten till vinst. Tjejen Arnela förlorade mot gick vidare till finalen där hon förlorade. Den gången ställde inte Arnela upp för att vinna, hon åkte dit för att uppleva stämningen runt turneringen och göra sitt bästa. Upplevelsen hjälpte henne psykiskt att förstå vilka möjligheter hon har och hon vann fyra tävlingar på raken när hon kom tillbaks till Sverige. Hon blev mer självsäker och lugn.

- Det är det fighter handlar om, att du lär dig koppla av, att du lär dig reagera, säger hon snabbt. Fortfarande när jag ska tävla så kommer mitt hjärta att bulta precis som för en nybörjare, men så fort jag är på mattan försvinner allt annat. Då är jag där och gör vad jag är bäst på och älskar mest.

Under hösten börjar Arnela på Bosöns folkhögskola, på Lidingö utanför Stockholm. Där ska hon under tre år ska lära sig mer om sport och hälsa.

I måndags skrev jag på ett lägenhetkontrakt på två år ( i andra hand).
Familjen som hyr ut tyckte att jag kan ha det tills deras son fyller 18 år, vilket är om 10 år :).

En helt ny renoverad lägenhet med möbler, fin trädgård och pool :)

Som dessutom ligger 20 minuter ifrån jobbet :):)

Och idag skrev jag på kontraktet hos Kriminalvården i Täby, jag börjar med utbildning den 7 juni och veckan därpå ska jag jobba jämsides med någon som har haft kriminalvårds tjänsten länge.

Det kommer bli grymt kul!

Så ny lägenhet och så har jag fått jobba många timmar på olika Sats.
Kommer ni ihåg att jag hade mål att komma över 100 timmar denna månad?
Jag lyckades :)

Det är där min största fokus ligger på nu.

Jobb och flytt!

Och rehab!

Jag är på Bosön varje dag, varann dag har jag en sjukgymnast och varann kör jag själv men de tittar in lite då och då.

Idag körde jag med Peter, vi började med lätt uppvärming på cykeln och sen körde vi igång med annorlunda övningar för bål och rygg än jag var van vid.

Precis vad min kropp behöver ( andra övningar) och målet är att få starkare fysik kring bålen än tidigare.

Därefter var det dags för onda knäet att jobba lite, musklerna där ville inte riktigt samarbeta idag och det kändes som att knäet fick knivhugg när jag skulle göra lätta knäböj och balansövning.
Så Peter använde cefar complex, muskelsimulering och där märkte man en klar skillnad . Musklerna vaknade till ordentligt.

Efter det återgick vi till vanliga rehabövningar och jag kände inte länge knivhugg….

Gracie Inv. är nu till helgen, här får jag guldmedalj ( 2 vinster-blue) från Braulio E

Ledsen att jag tjatar.
Men vissa dagar känns det bara inte ok med knäet.
Jag ar verkligen svår att acceptera detta.
Det håller på och äter upp mig levande.

Den här tunga känsla av sorg och tomhet beror på att jag har lagt all min tid och själ åt detta. Precis nuddat vid ytan..

Ända sen jag fick mitt purple bälte i mars 2008 och tidigare än det har jag tävlat sjukt mycket här hemma, i England och Usa.

Bara 2008 åkte jag till Usa tre gånger för att tävla.

Jag har ring runt och fått otroligt inspirerande tränare, lagt sjukt mycket tid för att få den styrkan som krävs på elitnivå.
Det har gett resultat och gett mig många fina priser men det här gjorde jag främst för att utvecklas, klättra upp och kunna tävla med med de bästa damerna.

I år fick jag smaka lite på det, jag hann hämta andan ovanför havsytan men för bara en liten stund innan jag drogs ner till botten av havet.

Där känner jag att jag befinner mig just nu.

Min styrka har börjat bli så kraftfull…jag var på väg dit.

Jag behövde paus också ,tid att till att fixa ett stabilt liv och pausfrån tävlingar..
Att gå på mattan ( pan ams) en känsla av olust och trötthet är bra tecken på att det är dags att ta en break.

Och nu får jag min jävla paus ….i många månader :)

Skjuta upp operationen eller inte?

Igår var jag på Bosön för att köra rehab.

Båda mina sjukgymnaster ogillade starkt att jag ville skjuta upp min operation. (pga jobb)

”Arnela, vi kommer göra allt och ge den tid som behövs för att du ska kunna återgå till tävlingar snart och stark, men väljer du jobb framför idrott så kan vi inte jobba mer med dig”.

Den intensiva elitrehab programmet vill att en idrottare sätter idrott fram allt annat.

Det gänget kommer göra allt så att jag blir klar till Adcc uttagning 2011 och till nästa års VM i bjj.

Sure, men vad i helvete ska jag göra med mitt jobb i juni?
Vem ska betala min hyra och mat?
Fan, undrar om man ändå inte skulle satsa på att bli lyxfru :)

Ännu en gång får jag välja mellan idrott eller nåt annat.

Jobb eller komma snabbt tillbaks till idrotten som gör mig bara fattigare.?

Nu är det verkligen dags att tänka på ” use your brain, not your heart”